Olof Lagercrantz vÀrvades som kulturredaktör till Dagens Nyheter frÄn konkurrenten Svenska Dagbladet. NÀr Herbert Tingsten lÀmnade posten som chefredaktör tog Lagercrantz över, och var tidningens chefredaktör i 15 Är.
Olof Lagercrantz började redan 1942 medverka i Bonniers LitterÀra Magasin och gjorde sÄ under mÄnga Är, samtidigt som han var kulturredaktör för Svenska Dagbladet. à r 1951 vÀrvades han dock till Dagens Nyheter dÀr han arbetade sida vid sida med Herbert Tingsten. Han var ocksÄ personlig vÀn till Gerhard och hade gett ut nÄgra diktantologier pÄ Albert Bonniers Förlag.
Tor och à ke var dock inte överförtjusta i Lagercrantz insatser pÄ kultursidan. De tyckte hans artiklar var för lÄnga och för speciella. Tillsammans med Tingsten utvecklades dock Dagens Nyheter till att bli ledande inom svensk samhÀlls- och kulturdebatt.
Efter att Tingsten lÀmnat tidningen riktade dock Lagercrantz en hel del kritik mot sin företrÀdare. I sina memoarer Ett Är pÄ sextiotalet skrev han bland annat:
VĂ„rt samarbete dĂ„? Hur fungerade det? ⊠Jag gick ej till de dagliga ledarkonferenserna ty de trĂ„kade ut mig. Tingsten brydde sig inte om tidningen. Den var blott en estrad för honom att stĂ„ pĂ„. Kultursidan angick honom endast för att han sjĂ€lv skrev dĂ€r. Mot slutet av hans chefredaktörstid misstĂ€nkte jag honom för att inte lĂ€sa den.â
Tar över efter Tingsten
NÀr Tingsten efter en schism med Àgarfamiljen lÀmnade tidningen, ersattes han 1960 av tvÄ chefredaktörer. En av dem var Olof Lagercrantz som blev huvudansvarig för kulturen. Han förblev tidningens chefredaktör fram till 1975, dÄ han gick i pension och eftertrÀddes av Per WÀstberg.
Under Lagercrantz ledning gick Dagens Nyheter frÄn att ha varit liberal till att fÄ en starkare vÀnsterprÀgel. Detta föll inte i god jord hos Àgarna. I sina memoarer beskrev Abbe det sÄ hÀr:
âMed honom började en mycket olycklig period för Dagens Nyheters inre hĂ€lsa, en period som först nu 1985, tio Ă„r efter det Lagercrantz lĂ€mnat tidningen, synes i stort vara övervunnen. Jag skulle nog helst vilja uttrycka mig med ett rakare sprĂ„k om Lagercrantz, det sprĂ„k man anvĂ€nder i duschen efter en förlorad dubbelmatch nĂ€r man tycker att ens medspelare gjort ett antal fel pĂ„ ett klandervĂ€rt sĂ€tt. Men tryckta ord Ă€r en sak och vatten rinner av.â
Lagercrantz kommenterade denna utsaga i sina egna memoarer med âEtt svepande omdöme av detta slag, som inte underbyggs av ett enda sakargument, Ă€r det omöjligt att kĂ€nna sig sĂ„rad avâ. Han skrev dock ocksĂ„ att Abbe gjort flera uttalanden som varit âextremt fientligaâ mot honom och solidariserade sig offentligt med âvĂ„ra fienderâ.
Vietnamkonflikten
NĂ„got som orsakade en mindre kris i mitten av 1960-talet var, enligt Lagercrantz memoarer, en artikel om Vietnamkriget av Peter Weiss införd den 2 augusti 1966. Dagens Nyheter hade under Ă„ret ingĂ„ende bevakat Vietnamkriget, bland annat genom tidningens reporter Sven Ăste, som belönades med Stora Journalistpriset för sina reportage frĂ„n Vietnam. I sin artikel drog emellertid Weiss paralleller mellan USA:s krig och nazismens brott. Artikeln vĂ€ckte ofantlig uppmĂ€rksamhet och kritik, bland annat frĂ„n Kaj som dĂ„ var tidningens styrelseordförande. Kaj menade att Dagens Nyheter borde ta avstĂ„nd frĂ„n Weiss. Lagercrantz kontrade med att tidningen mĂ„ste kunna föra fram olika röster, speciellt sedan den socialdemokratiska Stockholms-Tidningen lagts ned.
Lagercrantz och Kajs relation blev nu Ànnu frostigare Àn vad den varit tidigare. Vid en lunch pÄ OperakÀllaren i april 1967 ville Kaj inför den stundande nykontraktsskrivningen att Lagercrantz kontraktstid skulle förkortas, till tvÄ Är i stÀllet för som brukligt tre. Lagercrantz betraktade förslaget som en förolÀmpning, men efter mycket vÄnda accepterade han det. Lagercrantz stannade som chefredaktör till 1975, dÄ han gick i pension.
Trots konflikter och meningsskiljaktigheter sade sig Lagercrantz i sina memoarer att âvi pĂ„ DN var ganska nöjda med Bonniers som Ă€gare. De vara rika och mĂ€ktiga men dock blott en enskild familj med dĂ„liga nerver i varje kris. Hade vi Ă€gts av ett parti, nĂ„gon stor folkorganisation eller industrigrupp hade krav pĂ„ lojalitet och hĂ€nsyn varit farligare.â
Lagercrantz var inte bara litteraturkritiker och publicist, han var dessutom en mycket produktiv författare.
LĂ€s mer om Olof Lagercrantz i:
Albert Bonnier jr – Personligt
Staffan Sundin – Bonniers – en mediefamilj – Konsolidering och expansion 1930-1954