Som redaktör för Sveriges första modetidning anlitade Albert en produktiv kvinna med mĂ„nga strĂ€ngar pĂ„ sin lyra – Wilhelmina StĂ„lberg. Hon var inte bara tidningsredaktör utan Ă€ven författare, översĂ€ttare och upphovsman till en mycket populĂ€r schlager.
Carolina Wilhelmina StĂ„lberg föddes âutan namnâ, det vill sĂ€ga utanför Ă€ktenskapet. Hon placerades först pĂ„ barnhem, men fick snart ett fosterhem hos fĂ€ltkamreraren StĂ„lberg och hans fru, vars efternamn hon sedan tog.
Redan om 16-Ă„ring fick hon sina poem publicerade i Stockholms-Posten, AllmĂ€nna journalen och Freja. Hennes första större arbete, Min ungdoms idealer, utkom anonymt 1826. DĂ€refter utkom ett antal noveller, dĂ„ under pseudonym. Ă r 1839 publicerades hennes första större roman under eget namn, Emmas hjerta. Hon fortsatte att ge ut dikter men övergick sĂ„ smĂ„ningom till historiska romaner. Bland utgivningen fanns Katarina MĂ„nsdotter (1848), Hedvig Charlotta Nordenflycht (1857), Kristina, drottning af Sverige (1861) och Emerentia Ruth (1869). Under signaturen âFaster Karinâ skrev hon polemiknovellen Eva Widebeck, eller det gĂ„r aldrig an (1840), en motskrift mot Carl Johan Love Almqvist Det gĂ„r an (1838).
Hon skrev inte bara lyrik och prosa och översatte skönlitteratur, hon skrev ocksÄ texten till schlagern Hjalmar och Hulda.
Sveriges första moderedaktör
Wilhelmina StĂ„lberg var en mycket flitig författare, men hon arbetade ocksĂ„ som redaktör â för Albert Bonniers första publikation.
Under sin stora bildningsresa i Europa 1841â1842 fick Albert upp ögonen för modetidningar, och hur lönsam en vĂ€lredigerad och elegant tidning kunde vara. I Stockholm fanns inga sĂ„dana pĂ„ svenska. NĂ€r Albert Ă„tervĂ€nt till Stockholm, omkring den 1 december 1842, inledde han genast detta projekt.
Resultatet blev Stockholms Modejournal, Tidskrift för den eleganta verlden, en tidning pĂ„ Ă„tta sidor som trycktes pĂ„ Hörbergska tryckeriet. I tidningen framgick det inte vem som var redaktör, men enligt Karl Otto Bonniers minnesanteckningar kan det dock inte rĂ„da nĂ„got tvivel om att det var Wilhelmina StĂ„lberg. Hon arbetade som redaktör för tidningen under de tio Ă„r (1943â1852) som tidningen regelbundet gavs ut av Albert.
I början av 1853 fick Stockholms Modejournal konkurrens av Illustrerad tidning för fruntimmer, som utkom tvĂ„ gĂ„nger i mĂ„naden pĂ„ Philipp J. Meyers förlag. Albert fortsatte med utgivningen av sin tidning under det första halvĂ„ret 1853, men beslöt sig för â troligen efter en uppgörelse i godo med Meyer och Wilhelmina StĂ„lberg â att lĂ„ta tidningen, som nu bytt namn till Journal för damer, att uppgĂ„ i Meyers tidskrift. Wilhelmina blev redaktör Ă€ven för denna tidskrift, som gavs ut mellan 1854 och 1855. Ă r 1855 upphörde Meyer med tidningen, som nu togs över Albert under titeln Stockholms Modejournal, fortfarande med Wilhelmina StĂ„lberg som redaktör. Det gick dock inte sĂ„ bra, och tidningen övertogs 1856 av bokhandlare F. A. Ewerlöf i Helsingborg, som slog samman den med sin tidskrift Penelope, nyaste journal för damer.
Detta var inte det enda uppdraget Wilhelmina hade för Albert. Hon anlitades ocksÄ som översÀttare för Den Europeiska Följetongen som Albert började ge ut 1846. Hon översatte bland annat H C Andersens roman TvÄ baronessor. Hon medverkade dessutom i Alberts kulturtidskrift Stockholms Figaro och i kalendern Svea.
Wilhelmina StÄlberg drog sig tillbaka frÄn författarlivet i Stockholm till Mariefred, dit hon flyttade 1870. TvÄ Är senare avled hon. Hon arbetade in i det sista. Hennes sista verk, Snödroppar. Vers och Prosa, gavs ut 1872 efter hennes död.