NÀr Herbert Tingsten tog över som chefredaktör för Dagens Nyheter 1946 fick tidningen en ny och stark röst i den politiska debatten. Hans frÀna röst blev ocksÄ hans fall. Tingstens Äsikter i ATP-frÄgan gick helt stick i stÀv med Àgarfamiljens.
I mitten av 1940-talet var det dags för Sten Dehlgren att pensionera sig frĂ„n sin post som vd pĂ„ Dagens Nyheter. En tjĂ€nst han haft â inte utan kontroverser dock â sedan början av 1920-talet. Till hans eftertrĂ€dare utsĂ„gs Herbert Tingsten, professor i statskunskap vid Stockholms Högskola.
Tingsten hade ingen större erfarenhet frÄn tidningsvÀrlden. Sedan mitten av 1920-talet hade han bidragit med ett 50-tal artiklar pÄ Dagens Nyheters kulturavdelning. Han hade ocksÄ gett ut nÄgra böcker pÄ Albert Bonniers förlag. Tingsten hade tidigare varit medlem i Socialdemokraterna, men brutit med partit efter sin uppmÀrksammade bok Den svenska socialdemokratins idéutveckling som utkom 1941.
Tor var en stor beundrare av Herbert Tingsten, och efter en del överlÀggningar inom familjen erbjöd han 1946 Tingsten posten som chefredaktör för Dagens Nyheter. Tingsten satte snabbt sin prÀgel pÄ tidningens opinionsbildande avdelningar. Nyhetsdelarna var han mindre intresserad av. I ledare och pÄ kultursidorna markerade han tidningens profil i de frÄgor han ansÄg viktiga. Enligt den svenska historiken Alf. W. Johansson kunde hans politiska linje beskrivas med följande rubriker: prodemokratism, antikommunism, antisocialism, proamerikanism, antikyrklighet och antimonarkism.
VĂ€lkomnad politisk linje
Inom Àgarfamiljen togs tidningens nya politiska linje emot med stor glÀdje. Under krigsÄren hade relationerna mellan familjen och tidningen varit mycket konfliktfyllda. Kaj och Gert kritiserade ofta tidningen för dess positiva instÀllning till den svenska samlingsregeringen och regeringens undfallenhet mot Tyskland.
Tingstens Ă„sikter stĂ€mde betydligt bĂ€ttre överens med Bonniers liberala ideologi. Kaj Bonnier uttryckte sin ”oerhörda förtjusning över Dagens Nyheters nuvarande utseende bĂ„de pĂ„ kultur- och ledarsidan. Det Ă€r verkligen roligt att numera slippa förnedringstidens beklĂ€mning varje gĂ„ng man öppnade DN och i stĂ€llet med glĂ€dje kunna öppna sin tidning pĂ„ morgonen i förvissningen om att den Ă„ter funnit sitt gamla ansikteâ. Tor och Herbert Tingsten blev dessutom mycket goda vĂ€nner och umgicks flitigt privat.
Herbert Tingsten vitaliserade ocksÄ Dagens Nyheters kulturavdelning. Bland annat anstÀllde han, i samrÄd med Tor, Olof Lagercrantz som kulturchef. Lagercrantz skulle senare eftertrÀda Tingsten som chefredaktör, och dÄ starkt kritisera sin företrÀdare.
Tingsten drog sig inte för att be styrelsen och familjen om rĂ„d gĂ€llande tidningens innehĂ„ll och utveckling. En sĂ„dan relation mellan Ă€gare och tidningens ledning var nĂ„got nytt. I sina memoarer Personligt Ă€r Albert jr starkt kritisk mot detta. Han beskrev relationen som att Tingsten vĂ€nde sig till styrelsens medlemmar med âen grĂ„tmild vĂ€djan om hjĂ€lp. HjĂ€lp med idĂ©er, förslag till nya medarbetare, omlĂ€ggning av innehĂ„llet etcâ.
Konflikt med familjen
Slutligen skar det sig Ă€ndĂ„ mellan familjen och Tingsten. Det var i frĂ„gan om ATP. Dagens Nyheter stödde till en början Folkpartiets linje om att den nya allmĂ€nna tillĂ€ggspensionen skulle vara frivillig. Tingsten blev dock allt mer övertygad om att pensionen borde vara obligatorisk och lagstadgad. Detta ledde till upprepade konflikter med Tor â som var styrelseordförande, resten av Ă€garfamiljen och kulturchefen Olof Lagercrantz. Tingsten avgick som chefredaktör 1959.
LĂ€s mer om Herbert Tingsten i:
Staffan Sundin – Bonniers – en mediefamilj – Konsolidering och expansion 1930-1954