Lars Johan Hierta, kanske mest kÀnd som grundare till Aftonbladet, liberal tryckfrihetskÀmpe och grundare av Liljeholmens stearinfabrik, var ocksÄ en av sin tids frÀmsta bokförlÀggare. Han och Albert kom pÄ ordentlig kollisionskurs med varandra nÀr Albert gjorde intrÄng pÄ Hiertas domÀner.
Lars Johan Hierta insÄg tidigt hur populÀrt romanlÀsning skulle bli. Romanen fick sitt stora genombrott pÄ 1830- och 1840-talen, mycket tack vare Walter Scotts och Alexandre Dumas Àventyrsromaner.
à r 1833 började Lars Johan Hierta ge ut LÀsebibliothek af den nyaste utlÀndska litteraturen i svensk öfversÀttning med översÀttningar i följetongsform av populÀra utlÀndska romaner. För att översÀtta och ge ut utlÀndska författares arbeten pÄ svenska krÀvdes inte nÄgot tillstÄnd frÄn författaren. FörlÀggaren behövde heller inte betala nÄgon ersÀttning. Eftersom detta inte var reglerat pÄ nÄgot sÀtt uppstod stÀndiga kollisioner mellan de svenska förlÀggarna. För att i nÄgon mÄn komma till rÀtta med detta hade en viss praxis och en slags tyst överenskommelse uppstÄtt. Den som planerade att ge ut en översÀttning av ett visst verk annonserade om detta i tidningen. Detta respekterades i de allra flesta fallen.
NÀr Albert 1846 började ge ut sin veckotidskrift Den Europeiska Följetongen. Nytt romanbibliotek med en av Hiertas författare, tog han det först med viss ro. Men allt eftersom Albert började ge ut allt fler av Hiertas författare tog han upp striden.
NÀr Albert vid Ärsskiftet 1846/1847 annonserade att den nya ÄrgÄngen av Den Europeiska Följetongen skulle öppnas med Lucretia eller nattens barn av Edward Bulwer-Lytton bröt Lars Johan Hierta mot den tysta överenskommelsen. Han hade tidigare gett ut ett tjugotal av denne författares arbeten. 1847 Ärs ÄrgÄng av Aftonbladet inleddes dÀrför med samma Lucretia som följetong.
Verbal strid med fula grepp
Nu inleddes ett intensivt kÀbbel mellan Hierta och Albert, som urartade till rena personangrepp. Albert backades dessutom upp i sina anfall bÄde frÄn den högkonservativa och liberala pressen, med hÀtska angrepp. De tog tillfÀllet i akt att kritisera Hierta, som var illa sedd frÄn bÄda hÄll.
Karl Otto skrev i sina minnesanteckningar att âvad man mest förebrĂ„dde honom, var, att han haft ekonomisk framgĂ„ng, att hans alltid klokt berĂ€knade företag gjort honom till en förmögen man; det var detta som konservativa lika litet om liberala kunde förlĂ„ta honom; han var en plutokrat, en vinningslysten fabrikant, som gjorde i politik som i andra affĂ€rer; han rentav dref förlĂ€ggaryrket för att demoralisera allmĂ€nheten.â
Albert vann till sist den verbala striden genom envishet och uthÄllighet. à r 1851 lade Hierta ned sitt lÀsebibliotek och riktade i stÀllet sin energi pÄ Aftonbladet, Liljeholmens stearinfabrik, andra industrier och inte minst politiken som riksdagsman i andra kammaren.
LĂ€s mer om Lars Johan Hierta i:
Karl Otto Bonnier – Bonniers – En bokhandlarefamilj I-II
Per Gedin – Litteraturens örtagĂ„rdsmĂ€stare – Karl Otto Bonnier och hans tid