Vecko-Journalen
Vecko-Journalen startades 1910 av Erik à kerlund, som ocksÄ grundade à hlén & à kerlunds förlag. Tidningen hamnade i Bonniers Àgo i samband med förvÀrvet av à hlén & à kerlund 1929. Den utvecklades med tiden till en inflytelserik tidskrift för den svenska överklassen.
Vecko-Journalen upplevde sin storhetstid pĂ„ 1950-talet. Chefredaktör var dĂ„ Gustaf âBusterâ von Platen, som efterrĂ€tt Stig Ahlgren 1951 som fortsatt som krönikör pĂ„ tidningen. De kompletterade varandra perfekt. Den alltid samhĂ€llsorienterade och oftast arga Stig Ahlgren och den eleganta tidningsmakaren Buster von Platen gjorde tillsammans en tidning som lyckades med att vĂ€cka uppmĂ€rksamhet i stort sett varje vecka den kom ut. Bland övriga profiler pĂ„ tidningen fanns Marianne Höök, som hade en av Sveriges vassaste pennor och Kid Severin med sin banbrytande kĂ€ndisjournalist. Margit Vinberg och Barbro Alving (Bang) var tvĂ„ kvinnor som rapporterade frĂ„n olika platser i vĂ€rlden.
Men inte ens en av Sveriges proffsigaste redaktioner rÄdde pÄ den ökade konkurrensen i omvÀrlden: tv slog igenom och skapade nya stjÀrnor och nya programformat.
à r 1963 förvÀrvades konkurrenten Idun och Idun-Veckojournalen sÄg dagens ljus. Men inte heller det blev den framgÄng Bonniers hoppats pÄ. DÀrför slopades Idun i tidningsnamnet 1968 och tidningen fick Äterigen heta Vecko-Journalen. En given höjdpunkt för tidningen intrÀffade 1976 nÀr kungen och Silvia Sommerlath gifte sig. Vecko-Journalen gjorde specialnummer och slog upplagerekord en sista gÄng.
Buster von Platen hade nu blivit chefredaktör för Svenska Dagbladet, Stig Ahlgren skrev en biografi om Karl Gerhard och Marianne Höök gick bort 1970, blott 51 Är gammal. Vecko-Journalen levde vidare som MÄnads-Journalen mellan 1980 och 2002.